Som en syster.
Först måste jag bara utropa: Det ljuva livet! Idag var jag på jobbet åtta, pratade i telefon med en norrman i 2 timmar och 40 minuter, åkte på det sista kundmötet, gick hem fem, tränade, lagade middag och tittade på serier i soffan. Alltså! Uppskattar det till tusen efter ett par väldigt intensiva jobbveckor.
MEN. Vad som var ännu mer fantastiskt var att hänga med Colis i Olso! Sååå härligt att se henne igen. Helt jävla sjukt som sagt att vi inte setts och knappt hörts på 3 år. Men det gjorde att vi hade desto mer att prata om nu! Jag blev sjukt inspirerad av programmet i Affärsutveckling hon ska börja till hösten och ville typ ansöka jag med. Sen kom jag på att jag jobbar med affärsstrategi och att det kanske vore lite overkill när man precis är klar med en femårig utbildning. Men så coolt! Man får bland annat ett partnerföretag under utbildningen - hur bra hade det inte varit att ha? (Vår skola sa ifrån sig ansvar från sådant och räknade med att alla skulle arbeta extra vid sidan av.) Under helgen har vi båda även reflekterat över hur lika vi är, trots att vi växt upp i olika delar av landet och har valt olika vägar. Det kändes som att ha hittat sin syster som varit bortsprungen ett tag. Älskar det!
Så vad gjorde vi förutom att prata om livet? Den första dagen turistade vi lite. Colis visade mig runt i stan och jag visade henne Vapiano. Det gick hem ungefär lika bra hos henne som det rosa nästan glittriga strösslet på soft-isen i kex gjorde hos mig (mjukglass i våffla om man inte pratar lika bra norska som jag). Jag har också lärt mig att om en kväll är rolig så är den lugn, och om man är rar är det inte en komplimang. Jag fick se Frognerparken med en hel del rätt coola statyer. Den gråtande pojken är tydligen en klassiker. Vi tittade på marsvin i en djuraffär och som den äldre personen jag är kände jag mig mycket ansvarsfull när jag rekommenderade kusin att vänta med marsvinet tills plugget börjar för att se om ett marsvin fortfarande är prio ett i livet. Även om ett test på en hemsida säger att marsvin vore perfect match för just henne (och femton andra husdjur).
På fredagen blev jag presenterad för kusins pojkvän, en mycket trevlig ung man som under helgen också fått artistnamnet Martin Citron. Jag åt på rekommendation också en Surf and Turf-pasta som faktiskt uppfyllde förväntningarna. Vi körde en spontan utgång i Oslonatten med den här taktiken för att komma in: Först skickas Martin Citron fram eftersom han har ett skägg med pondus (och numera ett riktigt snyggt artistnamn), sedan Colis eftersom hon kan charma på norska och sedan jag för att jag har håll käften-åldern 26 inne. Sedan kan resten bara haka på in liksom.
Efter ganska många timmars sömn på lördagen och en hel del godis var det dags för mer festligheter, den här gången hos Colans kollega som fyllt år. Första glaset rosé var inte det godaste i mitt liv, men vi spelade biljard och träffade två typer av norrmän: Trevliga och tillmötesgående samt mindre trevliga som var så sorgliga att de var tvungna att säga elaka saker om svenskar till svenskar. Ät bajs vill jag bara säga till såna människor. (Eller ÄT BÄRS rättare sagt så de förstår.) När vi lessnade drog vi två ut och hamnade mitt i en helt sjukt rolig (ej norska) kväll. Lite roligt (ej norska) är det allt att det hette Sosialen. Det som hände var att vi gick in, rekade, och Colan lägger fram förslaget att vi ska shotta. Jag vet inte kausaliteten på sambandet, men efter den där Jägershoten blev det en av de bästa utekvällarna någonsin. De spelade riktigt bra housemusik, och vi hittade ett gäng som vi dansade med hela kvällen. Alla dansade som tokar. Tills lamporna tändes tio över tre. Lätt topp 3 utekvällar nånsin!
Undra varför det är så dyrt i Norge?
Tack för en kjempegöy helg Colan! Längtar redan till Skypedejter och sena Växjönätter.
